P E Lindskog: ”Larfs hed är nämnd i gamla Götiska Historien, såsom en allmän samlingsplats för alla Westgötar, då allmänna Konunga- och Höfdingaval samt religionsfrågor m.m. skulle förehafvas.”
Den gamla runstenen som idag står mitt ute i en åker ansågs redan under 1600-talet vara av sådant intresse att den kom att hamna i Erik Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna. Runt denna sten har människor i många århundraden samlats för att fatta sina beslut och förrätta sina val. Det fanns därför ingen tanke på att frångå denna gamla hävdvunna sed då man i april år 1529 ville elda massorna till uppror mot överheten – man samlades på Larvs hed för att komma till ett beslut – precis som man gjort under evinnerliga tider…
Det var ett stort möte där ute på heden, under anförande av Rikshovmästaren Ture Jönsson Tre Rosor, Måns Bryntesson Lilliehöök, Nils Olofsson Vinge och Ture Eriksson Bielke till Läckö – de tre senare var samtliga riksråd hos Gustav Vasa och hade dubbats till riddare av kung Vasa den 12 januari 1528.
Händelsen kom att kallas för Västgötabullret eller Västgötaupproret och gick ut på att man med ett bondeuppror ville störta kung Gustav Vasa från tronen för att kunna återgå till att vara det mer självständiga landskap man varit innan han Vasa blev kung. Man ville också återinföra katolicismen till Sverige, den kyrka man tillhört i femhundra år, och göra slut på kungafogdarnas skrupellösa insamlande av värdegods från såväl stormän som sockenkyrkor.
Tanken var att det var Måns Bryntesson till Uploo som skulle bli den nye kungen. Hur det gick kan du läsa mer om här.
Ölver och Åskatla reste denna sten efter Gunnar,
Sigtryggs son, en god ung man. Herren Gud bärge hans ande.
Notera att en del av texten tillkommit efter det att slingan var klar, vilket kan ses längst ner till vänster – ”och Åskatla.” Vem var denna Åskatla som till en början glömts bort, tro?
Text: Bengans Historier Foto: Lokal Helhet och från hemsidan
58.19302, 13.14994
0 kommentarer